Tänk att man en dag kan vara älskad av en person och dagen där på vara helt ur intresse...
Detta hände mig tidigare idag, den jag spenderat mina senaste tre månader med lämnade mig i mörkret och allt är bara slut.
Han, kille som funnits där. Som verkat så bra, han är nu borta och jag känner inte att jag existerar som människa längre. Jag bara flyter på...
Hämtade mina saker idag och känner 'Ju snabbare, desto bättre'. Han, han vill vara vänner. Jag, jag känner att de kanske inte är så aktuellt. Jag vet inte, jag vet inget alls just nu. Jag känner bara en enorm tomhet och vet att nätterna kommer bli värst för det är då jag är ensam med mina tankar.
Det ända svaret jag kan få är de samma, eftersom att jag språkar med mig själv.
Jag själv har inget vettigt att säga, jag kan bara gråta, jag kan bara känna mig ensam och dålig.
Känslan av att bo där jag bor, hos mina föräldrar i Stockholm tynger mig ännu mer.
Jag känner att jag vill fly, så som jag alltid gör.
Jag vill fly till en annan stad, annan ort eller kanske till och med ett annat land.
Jag vill bara börja om, börja om där ingen annan känner mig. Där jag kan bygga ett nytt jag.
Men jag kommer alltid vara jag så länge jag bara orkar ta mig vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar